Årstidsjunkie

Jag är en årstidsjunkie. Ingen årstid är direkt en favorit, eller jo sommaren är ju bäst, men alla har definitivt sina tjusningar.

Hösten.

Det finns mycket som är bra med hösten. Naturen skiftar färg. Alla dessa underbara, vackra färger, från djupaste rött till gult och grönaste grönt. Dessa vackra, klara höstdagar när det är så högt i tak och himlen är den allra klaraste blå. Den mystiska dimman på morgonen som berättar om den underbara dag som komma skall.

Jag älskar också när klädaffärerna skiftar färg. Ut med det grälla turkosa och aprikosa, och in med det murriga lila och gråa. En massa måsten försvinner. Inga funderingar på vilken färg som matchar brännan (som man aldrig fick) bäst. Inte en tanke på bara ben som inte blev bruna den här sommaren heller; och behöva raka dem för den delen heller. Inga måsten om att vara ute bara för att det är fint. Inte behöva sitta ute och äta, trots att det egentligen är lite för kallt. Inte ha ångest för att det regnar varenda dag. Inga förväntningar på sol, värme, långa kvällar utomhus, fest, spontana utflykter.

Sommaren kommer som en stor störig drulle som ska ha plats och synas. Hösten smyger lite mer, och alla är egentligen glada över att den burdusa sommaren försvann och hösten sprider sitt lugn. På sommaren förväntar man sig finväder, på hösten är man tacksam för alla fina dagar och ser dem som en bonus.

Så välkommen höst! (Men måste ändå tillägga att november drar ner helhetsbetyget. November och jag är INTE kompisar.)